APOSTLAGÄRNINGARNA

1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24   25   26   27   28

kapitel 4

Petrus och Johannes inför Sanhedrin

1 Medan Petrus och Johannes talade till folket kom prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna emot dem. 2 De var mycket irriterade över att de undervisade folket och förkunnade i Jesus uppståndelsen från de döda. 3 De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag eftersom det redan var kväll. 4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

5 Nästa dag samlades deras ledare och äldste och skriftlärda i Jerusalem. 6 Likaså översteprästen Hannas liksom Kajafas, Johannes och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. 7 De förde fram apostlarna och förhöret började: ˮGenom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?ˮ 8 Fylld av den helige Ande svarade då Petrus: ˮNi folkets rådsherrar och äldste: 9 om vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han blev botad, 10 då ska ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i Jesu Kristi nasaréns namn, han som ni korsfäste och som Gud reste upp från de döda. 11 Jesus är stenen som ni byggare föraktade men som blev en hörnsten. 12 Och frälsningen finns inte hos någon annan. För det finns inget annat namn under himlen som getts åt människor genom vilket vi måste bli frälsta.ˮ

13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var outbildade lekmän blev de förvånade. Men de kände till att de hade varit med Jesus. 14 Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem blev de svarslösa. 15 Men de befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra. 16 De sa: ˮVad ska vi ta oss till med dessa män? Att ett tydligt tecken har skett genom dem är uppenbart för alla i Jerusalem och det går inte att förneka. 17 Men för att detta inte ska spridas än mer bland folket ska vi varna dem så att de inte mer talar till någon i det namnet.ˮ 18 De kallade in dem och förbjöd dem att på något sätt tala eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade dem: ˮDöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud, 20 för vi kan inte låta bli att berätta om vad vi sett och hört.ˮ 21 Men de hotade dem åter och lät dem sedan gå. På grund av folket kunde de inte klura ut något lämpligt straff för dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.

Bön i förföljelsetid

23 När de hade frigetts gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 Då de hade hört det sa de högt till Gud i enighet: ˮHärskare, du har gjort himmel och jord och hav och allt som finns där. 25 Du har sagt genom den helige Ande som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprördes hedningarna? Och varför anstiftade folken meningslösa planer? 26 Jordens kungar trädde fram, och furstarna förenade sig mot Herren och mot hans Kristus.

27 För både Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels folk förenade sig verkligen i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. 28 Detta för att utföra vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt skulle ske. 29 Och Herre, se nu hur de hotar oss. Låt dina tjänare frimodigt förkunna ditt ord 30 medan du sträcker ut din hand till helande och låter tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.ˮ 31 När de hade avslutat sin bön skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den helige Ande och förkunnade frimodigt Guds ord.

Allt gemensamt

32 Hela skaran av troende var ett hjärta och en själ. Och ingen betraktade något han ägde som sitt utan de hade allt gemensamt. 33 Och med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse. Stor nåd var över dem alla. 34 Ingen av dem led någon nöd, för alla som ägde mark eller hus sålde dem och bar fram pengarna för det sålda 35 och lade dem vid apostlarnas fötter. Det blev utdelat åt var och en efter behov. 36 Även Josef, en levit från Cypern och av apostlarna kallad Barnabas – det betyder Tröstens son – 37 ägde en åker. Den sålde han och kom med pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.

Föregående     Nästa

4:1tempelkommendanten, var nummer två i rang efter översteprästen och hade som uppgift bl.a. att upprätthålla ordningen i templet och att assistera översteprästen i dennes olika göromål. saddukeerna, se kommentar till Matt 3:7.

4:2. Många judar trodde på uppståndelsen, men det gjorde inte saddukeerna.

4:4mänfem tusen, den sociala kontexten var patriarkalisk vilket ofta återspeglas i NT:s texter. (Jfr Matt 14:21 med kommentar.)

4:6Hannas liksom Kajafas, se kommentar till Luk 3:2. Johannes, möjligen Hannas son och senare hans efterträdare i ämbetet (36-37 e.Kr.). Alexandros, för övrigt okänd.

4:8. Här får Petrus uppleva hur Jesu ord går i uppfyllelse, se Luk 12:11-12, 21:14-15.

4:10honom som ni korsfäste, Petrus anklagar här även de religiösa ledarna för Jesu död, tidigare hade han anklagat folket för samma sak, 2:23, 3:15. Men se även v. 27.

4:11. Ps 118:22.

4:12. Var och en blir inte salig på sin tro. Alla vägar (religioner/sekter/andliga rörelser) leder inte till Gud. Det finns bara en enda som kan skänka oss frälsningen, och det är Jesus Kristus. För att undkomma Guds vrede måste en människa komma till tro på Kristus. Om denna absoluta exklusivitet, se även t.ex. Joh 3:18, 36, 14:6, 1 Tim 2:5, 1 Joh 2:23, 5:12.

4:13outbildade lekmän, de hade varit fiskare (Mark 1:16, 19) och hade ingen formell utbildning (men de hade undervisats av Jesus omkring tre år).

4:25. Här ges en inblick i Skriftens inspiration: Gud talar genom Anden som förmedlade orden vidare genom David.

4:25-26. Ps 2:1.

4:27. Hela mänskligheten görs här ansvarig för Jesu död. Herodes, Antipas 4 f.Kr – 39 e.Kr. (Se även kommentar till Matt 14:1.) Pilatus, ståthållare över Judeen 26-36 e.Kr. som du har smort, avser främst den helige Andes smörjelse vid Jesu dop, Luk 3:22. Se även Luk 4:18, Apg 10:38.

4:28förutbestämt, Jesu lidande och död var inget tragiskt misstag utan var bestämt och planlagt av Gud (2:23) före världens skapelse (1 Petr 1:20).

4:30. Ett helande hade nyss (kap 3) orsakat att Petrus och Johannes hamnat i fängelse och förhör, men uppfyllda av en orädd och frimodig ande ber man nu om fler helanden och andra övernaturliga manifestationer.

4:32de hade allt gemensamt, se kommentarer till 2:44-45.

4:34. Ingen av dem led någon nöd, men senare skulle de komma i nöd och fattigdom, och insamlingar skedde från andra länder för att bistå de nödställda i Jerusalem, se Apg 11:27-30, Rom 15:25-26, 31, 1 Kor 16:1-3, 2 Kor 8-9, Gal 2:10.

4:36JosefBarnabas, omnämns i NT även i 9:27, 11:22, 30, 12:25, 13:1-2, 7, 43, 46, 50, 14:12, 14, 20, 15:2, 12, 22, 25, 35-37, 39, 1 Kor 9:6, Gal 2:1, 9, 13, Kol 4:10. levit, leviter var ättlingar till patriarken Levi. Dessa hade Gud utvalt till särskild tjänstgöring, de assisterade prästerna, 4 Mos 3.

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt