KAPITEL 3

Davids sex söner i Hebron

1 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. David blev allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.

2 I Hebron föddes dessa söner åt David: Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. 3 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änkan efter Nabal från Karmel. Den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen av Geshur. 4 Den fjärde var Adonia, Haggits son. Den femte var Sefatja, Abitals son. 5 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa söner föddes åt David i Hebron.

Abner går över till David

6 Medan kriget pågick mellan Sauls hus och Davids hus stärkte Abner sin ställning i Sauls hus.

7 Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Ish-Boshet sa till Abner: ”Varför låg du med min fars bihustru?” 8 Abner blev ursinnig över Ish-Boshets ord, och sa: ”Är jag ett hundhuvud från Juda? Här visar jag godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och jag har inte utlämnat dig i Davids hand, och så anklagar du mig i dag för en synd med den där kvinnan. 9 Må Gud straffa mig strängt om jag inte gör för David så som Herren med ed lovat honom, 10 att överföra kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan till Beer-Sheba.” 11 Då vågade inte Ish-Boshet svara ett enda ord mer till Abner av rädsla för honom.

12 Abner sände bud till David och lät säga: ”Vem tillhör landet? Slut förbund med mig, så ska jag hjälpa dig att få över hela Israel på din sida.” 13 David svarade: ”Utmärkt, jag ska sluta förbund med dig, men på ett villkor: Kom inte och träd fram inför mig utan att föra med dig Sauls dotter Mikal.” 14 Sedan sände David bud till Sauls son Ish-Boshet och lät säga: ”Ge mig min hustru Mikal som jag fick som brud för hundra filisteers förhudar.” 15 Då sände Ish-Boshet bud och tog henne från hennes man Paltiel, son till Laish. 16 Men Paltiel gick gråtande med henne och följde henne till Bahurim. Där sa Abner till honom: ”Gå hem igen!” Då återvände han.

17 Abner överlade med de äldste i Israel och sa: ”Ni har länge försökt få David till kung över er. 18 Nu är tiden inne, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare David ska jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender.” 19 Abner talade också med Benjamins män. Sedan gick Abner till David i Hebron för att berätta allt vad Israel och hela Benjamins hus hade beslutat. 20 När Abner med tjugo man kom till David i Hebron, höll David en fest för Abner och hans män. 21 Abner sa till David: ”Låt mig gå och samla hela Israel till min herre kungen. Så ska de sluta förbund med dig, och du får regera över allt vad ditt hjärta önskar.” David lät Abner gå, och han gav sig belåten iväg.

Joab mördar Abner

22 Just då återvände Davids krigsfolk och Joab från ett plundringståg med stort byte. Abner var inte längre kvar hos David i Hebron, för David hade låtit honom gå och han hade gett sig belåten iväg. 23 När Joab och hela hans armé kom blev Joab informerad om att Abner, Ners son, hade varit hos kungen, som lät honom belåten dra iväg. 24 Då gick Joab in till kungen och sa: ”Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 25 Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och ha koll på dig och ta reda på allt du gör.” 26 Så fort Joab lämnat David sände han bud efter Abner, och de fick honom att återvända vid Sirabrunnen. Men David var ovetande. 27 När Abner återkom till Hebron tog Joab honom avsides in i porten som för ett privat samtal med honom. Där högg Joab honom i magen så att han dog, detta som hämnd för sin bror Asaels blod.

28 När David efteråt fick höra om det sa han: ”Jag och mitt kungadöme är för evigt utan skuld inför Herren angående mordet på Abner, Ners son. 29 Låt skulden falla över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas män som har flytning eller lepra eller håller i en slända eller faller för svärd eller saknar bröd.” 30 Så mördades Abner av Joab och hans bror Abishaj, därför att Abner hade dödat deras bror Asael i slaget vid Gibeon.

David sörjer Abner

31 David sa till Joab och allt hans folk: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och sörj Abner!” Och kung David gick bakom båren. 32 De begravde Abner i Hebron. Kungen storgrät vid Abners grav, och allt folket grät. 33 Kungen tog upp en sorgesång över Abner:

”Måste Abner dö en dåres död?

34 Dina händer var inte bundna,

dina fötter var ej i bojor.

Du föll som man faller för onda män.”

Då grät folket igen.

35 Sedan försökte alla få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed: ”Må Gud straffa mig strängt om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!” 36 Hela folket gillade vad de hörde. Ja, allt vad kungen tog sig för gillades av dem. 37 Den dagen förstod hela folket och hela Israel att kungen inte låg bakom mordet på Abner, Ners son. 38 Kungen sa till sina tjänare: ”Ni förstår väl att en stor furste har fallit i Israel i dag. 39 Men jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung. Och de där männen, Serujas söner, är mer vildsinta än jag. Må Herren straffa den som gjort ont för hans ondska.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt