Shebas uppror
1 En usel man från Benjamins stam råkade befinna sig där. Han hette Sheba och var son till Bikri. Han blåste i hornet och sa: ”Vi har ingen del i David, ingen arvslott i Jishajs son. Gå hem, alla Israels män!” 2 Så alla Israels män övergav David och följde Sheba, Bikris son. Men Judas män var lojala sin kung, från Jordanfloden till Jerusalem.
3 Kung David anlände till sitt palats i Jerusalem. Han tog de tio bihustrurna som han kvarlämnat för att se efter palatset, och satte dem i ett bevakat hus. Han försörjde dem, men låg inte med dem. De hölls instängda till sin död och levde som änkor.
4 Kungen sa till Amasa: ”Kalla samman Judas män till mig inom tre dagar och inställ dig även du.” 5 Så Amasa gav sig iväg för att kalla samman Juda. Men han drog över den bestämda tiden. 6 Då sa David till Abishaj: ”Nu kommer Sheba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Ta mina män och sätt efter honom innan han når någon befäst stad och undkommer oss.” 7 Joabs män tillsammans med kereteerna, peleteerna och alla mäktiga män, följde då Abishaj. De drog ut från Jerusalem för att jaga Sheba, Bikris son.
8 När de kom till den stora stenen vid Gibeon mötte dem Amasa. Joab bar sin vapendräkt med bälte utanpå och med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han gick fram, föll svärdet ut. 9 Joab sa till Amasa: ”Är det väl med dig, min bror?” Och så grep han Amasa i skägget med högra handen för att kyssa honom. 10 Amasa var inte på sin vakt mot svärdet som Joab höll i handen. Joab högg honom i magen så att inälvorna rann ut på marken. Han dog med ett hugg.
Sedan fortsatte Joab och hans bror Abishaj att förfölja Sheba, Bikris son. 11 En av Joabs unga män som stod vid liket ropade: ”Följ Joab, var och en som är hans vän och står på Davids sida!” 12 Amasa låg badande i blod mitt på vägen. När mannen såg att allt krigsfolk stannade till där, flyttade han Amasa från vägen ut på fältet. Han kastade ett skynke över honom eftersom han såg att alla som kom förbi stannade. 13 Så fort Amasa hade dragits bort från vägen, följde alla efter Joab för att förfölja Sheba, Bikris son.
14 Sheba drog genom alla Israels stammar till Abel Bet-Maaka, och genom hela Berites. Och folk samlades och följde honom. 15 Joabs män kom och belägrade Sheba i Abel Bet-Maaka. De kastade upp en vall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs krigsfolk arbetade på att rasera muren. 16 Då ropade en klok kvinna från staden: ”Hallå! Lyssna! Kalla hit Joab så att jag får tala med honom.” 17 Han kom fram till kvinnan och hon frågade: ”Är du Joab?” Han svarade: ”Ja.” Hon sa: ”Lyssna till din tjänarinnas ord.” Han svarade: ”Jag lyssnar.” 18 Hon sa: ”Förr brukade man säga att det var i Abel man skulle fråga till råds, och sedan var saken avgjord. 19 Vi tillhör de fridsamma och trofasta i Israel. Men du försöker förstöra en stad som är en moder i Israel. Varför vill du utplåna Herrens arvsegendom?” 20 Joab svarade: ”Aldrig någonsin att jag skulle utplåna eller förstöra! 21 Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd som heter Sheba, Bikris son, har lyft handen mot kung David. Ge mig bara honom så lämnar jag staden.” Kvinnan svarade Joab: ”Hans huvud ska kastas ut till dig över muren.” 22 Sedan vände sig kvinnan till allt folket med sitt kloka råd. De högg huvudet av Sheba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Han blåste i hornet och de lämnade staden, var och en hem till sig. Joab själv återvände till kungen i Jerusalem.
23 Joab var nu överbefälhavare över Israels armé. Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. 24 Adoram var ansvarig för tvångsarbetena. Joshafat, Ahiluds son, var kansler. 25 Sheva var sekreterare. Sadok och Abjatar var präster. 26 Även jairiten Ira var präst hos David.
20:3. bihustrurna. Se kommentar till 1 Sam 25:43. låg inte med dem. På grund av vad Absalom hade gjort, 16:22.
© Ragnar Blomfelt