KAPITEL 34

De nya stentavlorna

1 Herren sa till Mose: ”Hugg ut två stentavlor likadana som de förra. Jag ska skriva samma ord på dem som på de förra tavlorna, de som du slog sönder. 2 I morgon bitti ska du vara redo. Stig upp på berget Sinai på morgonen och möt mig där på bergets topp. 3 Ingen får följa dig och ingen får visa sig på hela berget. Inte heller ska får och kor beta framför berget.”

4 Mose högg ut två stentavlor likadana som de förra. Tidigt nästa morgon gick han upp på berget Sinai som Herren befallt honom. Han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i ett moln och ställde sig där med honom och ropade ut namnet Jahve. 6 Herren passerade honom och ropade: ”Jahve, Jahve, en barmhärtig och nådig Gud, tålmodig och överflödande av kärlek och trofasthet. 7 Han håller fast vid kärlek i tusen släktled och förlåter orättfärdighet, synd och skuld. Men han låter inte den skyldige bli ostraffad, utan för fädernas synd straffar han barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”

8 Mose böjde sig genast ner mot marken och tillbad. 9 Han sa: ”Herre, om du ser på mig med nåd, låt då Herren gå mitt ibland oss. Fastän det är ett trotsigt folk, förlåt oss vår synd och skuld och ta oss till din egendom.”

10 Herren sa: ”Lyssna, jag sluter ett förbund i närvaro av hela ditt folk. Jag ska jag göra sådana under som inte gjorts på hela jorden eller hos något folk. Allt folk du lever bland ska se Herrens gärning, för det jag gör med dig ska väcka förundran och fruktan. 11 Gör vad jag i dag befaller dig. Se, jag ska driva bort för dig amoreerna, kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna. 12 Se till att inte sluta förbund med invånarna i landet du kommer till, för det skulle bli en snara för dig. 13 Ni ska bryta ner deras altaren och krossa deras stoder och hugga ner deras asherapålar. 14 Du ska inte tillbe någon annan gud, för Jahve, vars namn är Svartsjuk, är en svartsjuk Gud. 15 Du ska inte sluta något förbund med invånarna i landet. För de horar med sina gudar och offrar åt dem. När de inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. 16 Du kommer att ta deras döttrar åt dina söner, och när deras döttrar horar med sina gudar förleder de dina söner att göra detsamma.

17 Gjut inga gudar åt dig.

18 Fira det osyrade brödets högtid. Som jag befallt dig ska du äta osyrat bröd i sju dagar på den bestämda tiden i månaden Aviv. För i månaden Aviv lämnade du Egypten.

19 Allt som öppnar moderlivet tillhör mig, allt förstfött av hankön i din boskap, kor och får. 20 Ett förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm. Löses det inte ut ska du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner ska du lösa ut. Ingen ska träda fram inför mitt ansikte tomhänt.

21 Sex dagar ska du arbeta, och på sjunde dagen ska du vila. Även under plöjningstid och skördetid ska du vila.

22 Fira veckohögtiden när du skördar det första vetet, och bärgningshögtiden vid årets slut. 23 Tre gånger om året ska alla dina män träda fram inför Herren Jahve, Israels Gud. 24 För jag ska driva undan folk för dig och utvidga dina gränser. Ingen ska vilja ta ditt land när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herren din Gud.

25 Offra inte mitt slaktoffersblod tillsammans med något som är syrat.

Påskhögtidens slaktoffer ska inte lämnas kvar till morgonen.

26 Det bästa av din marks första gröda ska du föra till Herren din Guds hus.

Koka inte en killing i moderns mjölk.”

27 Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa ord åt dig, för i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.” 28 Mose var hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden.

29 Mose gick sedan ner från berget Sinai med vittnesbördets båda tavlor i sina händer. När han gick ner visste han inte att hans ansikte strålade efter att han talat med Herren. 30 När Aron och alla Israels söner såg Mose, strålade hans ansikte! Och de vågade inte närma sig honom. 31 Men Mose ropade på dem, och då återvände Aron och församlingens alla ledare till honom, och Mose talade till dem. 32 Sedan kom alla Israels söner till honom, och han gav dem alla de bud som Herren hade sagt honom på berget Sinai.

33 När Mose hade upphört tala till dem satte han en slöja för ansiktet. 34 Men varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av sig slöjan tills han gick ut igen. När han kom ut talade han om för Israels söner vad han fått befallning om. 35 Israels söner såg då att Moses ansikte strålade, så Mose satte slöjan över ansiktet igen tills han gick in för att tala med Herren.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt