KAPITEL 3

Joram kung i Israel. Krig mot Moab

1 Joram, Ahabs son, blev kung i Israel i Samaria under Judas kung Joshafats artonde regeringsår. Han regerade i tolv år. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Men inte som hans far och mor. För han avlägsnade den baalsstod som hans far hade låtit göra. 3 Men han höll fast vid och avvek inte från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.

4 Mesha, kungen av Moab, bedrev fåruppfödning. Han brukade betala till Israels kung 100 000 lamm, och ull från 100 000 baggar. 5 Men efter Ahabs död gjorde Moabs kung uppror mot Israels kung.

6 Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 Sedan lät han meddela kung Joshafat i Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du följa mig och gå ut i krig mot Moab?” Han svarade: ”Jag går med. Jag är som du, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar!” 8 Han frågade: ”Vilken väg ska vi ta?” Han svarade: ”Vägen genom Edoms öken.”

9 Så marscherade de ut, kungarna i Israel, Juda och Edom. De vandrade omkring i sju dagar, men sedan tog vattnet slut för armén och djuren de hade med sig. 10 Då sa Israels kung: ”Åh nej, Herren har förenat oss tre kungar bara för att lämna oss i Moabs våld!” 11 Men Joshafat sa: ”Finns ingen Herrens profet här som vi kan rådfråga Herren genom?” En av tjänarna till Israels kung svarade: ”Elisha, Shafats son, som brukade hälla vatten över Elias händer, finns här.” 12 Joshafat sa: ”Hos honom är Herrens ord.” Så gick Joshafat ner till profeten tillsammans med kungarna i Israel och Edom.

13 Men Elisha sa till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra? Gå till din fars och din mors profeter!” Israels kung svarade honom: ”Nej, Herren har förenat oss tre kungar för att lämna oss i Moabs våld!” 14 Då sa Elisha: ”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag står inför: om det inte vore för närvaron av kung Joshafat av Juda så skulle jag varken bry mig om eller ens notera dig. 15 Men hämta nu hit åt mig en musiker!” Och när han spelade kom Herrens hand över Elisha. 16 Han sa: ”Så säger Herren: Gräv gropar överallt i denna dal, 17 för så säger Herren: Ni ska varken märka av vind eller regn, men dalen ska fyllas med vatten så att ni och er boskap och era andra djur får att dricka. 18 Men det är lätt ordnat för Herren. Så han ska också ge Moab i ert våld. 19 Angrip alla befästa städer och alla betydande städer. Hugg ner alla fruktbara träd. Täpp igen alla vattenkällor. Förstör all bördig åkermark med sten.” 20 Och morgonen därpå vid tiden för matoffret, strömmade plötsligt vatten till från Edomhållet så att landet vattenfylldes.

21 Alla moabiter fick höra att kungarna dragit upp för att kriga mot dem. Så alla män i vapenför ålder mönstrades och gick i ställning vid gränsen. 22 När de steg upp tidigt på morgonen och solen gnistrade på vattnet, såg det blodfärgat ut från moabiternas håll. 23 Då sa de: ”Det är blod! Kungarna har angripit och slaktat varandra. Nu ska vi plundra, Moab!”

24 Men när de kom till Israels läger ryckte israeliterna fram och slog moabiterna, som tog till flykten. Och Israel avancerade in i landet och besegrade moabiterna. 25 De förstörde städerna. De kastade alla en sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte igen alla vattenkällor. De högg ner alla fruktbara träd. Bara Kir-Haresets stenmur stod kvar, men slungkastarna omringade staden och besköt den.

26 När Moabs kung insåg att striden var honom övermäktig, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men förgäves. 27 Då tog han sin förstfödde son som skulle bli kung efter honom, och offrade sonen som brännoffer på muren. 

Och stark vrede kom över Israel. Så de drog sig tillbaka och återvände till sitt land igen.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt