KAPITEL 23

Josias reformation

1 Kungen lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 Kungen gick upp till Herrens tempel. Alla Judas män och alla Jerusalems invånare följde honom, och prästerna och profeterna, ja, allt folket, unga som gamla. Och han läste upp för dem alla ord i den förbundsbok som påträffats i Herrens tempel. 3 Kungen ställde sig vid pelaren och slöt ett förbund inför Herrens ansikte: Folket skulle följa Herren och hålla hans bud, vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ. De skulle upprätthålla detta förbunds ord som var skrivna i denna bokrulle. Och allt folket trädde in i förbundet.

4 Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia, prästerna under honom och dörrvaktarna, att de ur Herrens tempel skulle avlägsna alla de föremål som var gjorda åt Baal och Asheran och åt himlens hela härskara. Han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidronfältet, och lät föra askan till Betel. 5 Han gjorde sig också av med de avgudapräster som Judas kungar hade tillsatt för att tända offereld på höjderna i Judas städer och omkring Jerusalem, likaså dem som tände offereld åt Baal, åt solen och månen, åt stjärnbilderna och hela himlens härskara. 6 Han förde ut Asheran från Herrens tempel till Kidrondalen utanför Jerusalem. Där brände han upp den och krossade den till stoft som han kastade ut på den allmänna begravningsplatsen. 7 Han rev ner de byggnader där de manliga tempelprostituerade höll till i Herrens tempel och där kvinnor vävde tyger åt Asheran. 8 Han hämtade alla präster i Judas städer och orenade höjderna där prästerna hade tänt offereld, från Geba till Beer-Sheba. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna vid ingången till stadskommendanten Josuas port, till vänster när man går in genom stadsporten.

9 Offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem. Men de fick äta osyrat bröd bland de andra prästerna. 10 Josia orenade också Tofet i Ben-Hinnoms dal för att ingen man skulle offra sin son eller dotter i elden åt Molok. 11 Han gjorde sig också av med de hästar som Judas kungar hade tillägnat solen och som stod vid ingången till Herrens tempel, nära hovmannen Netan-Meleks kammare i tillbyggnaden. Solvagnarna brände han upp.

12 Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal som Judas kungar hade byggt, likaså de altaren som Manasse hade byggt på de båda förgårdarna till Herrens tempel. Kungen skyndade iväg och kastade altarstoftet i Kidrondalen. 13 Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg. Dessa hade Israels kung Salomo byggt åt sidoniernas vidrighet Astarte, åt Moabs vidrighet Kemosh och åt ammoniternas avskyvärda avgud Milkom. 14 Han krossade stoderna och högg ner asherapålarna, och fyllde deras platser med människoben.

15 Han rev också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Den hade Jerobeam, Nebats son, byggt, han som fick Israel att synda. Sedan brände han ner offerhöjden och krossade allt till stoft. Han brände också ner Asheran. 16 Och när Josia vände sig om upptäckte han gravarna på berget. Då lät han hämta benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det. Det blev i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen som hade förutsagt detta. 17 Kungen frågade vad det var för en gravsten han såg. Stadens män svarade: ”Graven tillhör gudsmannen som kom från Juda och som förutsa det som du nu har gjort mot altaret i Betel.” 18 Då sa han: ”Låt honom vara. Ingen får ofreda hans ben.” Så man lämnade i fred både hans ben och benen efter profeten som kom från Samarien.

19 Josia avlägsnade också alla offerhöjdstempel som Israels kungar hade byggt i Samariens städer och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem precis så som han hade gjort i Betel. 20 Alla offerhöjdspräster som fanns där slaktade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter återvände han till Jerusalem.

21 Kungen befallde allt folket: ”Fira påskhögtid åt Jahve er Gud så som det står skrivet i denna förbundsbok.” 22 För en sådan påskhögtid hade inte firats sedan den tid då domarna styrde Israel, aldrig de dagar då kungar regerade i Israel och Juda. 23 Men i kung Josias artonde regeringsår firades en sådan påskhögtid åt Herren i Jerusalem.

24 Josia avlägsnade också medierna och spiritisterna, husgudarna och avgudarna och allt avskyvärt som kunde ses i Juda och Jerusalem. Han gjorde det för att hävda de lagord som stod skrivna i den bokrulle som prästen Hilkia hade funnit i Herrens tempel. 25 Aldrig hade det före Josia funnits någon kung som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Inte heller efter honom kom en kung som han.

26 Trots det vände sig inte Herren ifrån sin stora vredes glöd, som hade tänts mot Juda. Detta på grund av alla hemska skymfer från Manasse som väckte Guds ilska. 27 Herren sa: ”Jag ska också fördriva Juda från mitt ansikte, så som jag fördrev Israel. Jag ska förkasta min utvalda stad Jerusalem, och det tempel om vilket jag sa: ’Mitt namn ska vara där’.”

Josias död

28 Josias verksamhet i övrigt, allt han gjorde, är nedtecknat i Judas kungars krönika. 29 I hans dagar marscherade farao Neko, kungen av Egypten, upp till Assyriens kung vid floden Eufrat. Då drog kung Josia emot honom men dödades av farao vid Megiddo så fort han fick syn på Josia. 30 Hans tjänare förde Josias döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav.

Folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom. De gjorde honom till kung efter hans far.

Joahas kung i Juda

31 Joahas var tjugotre år när han blev kung. Han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal, dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder. 33 Farao Neko lät fängsla honom i Ribla i Hamat så att han inte kunde regera i Jerusalem. Han utkrävde av landet en skatt på tre ton silver och trettio kilo guld.

34 Farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog Joahas till Egypten, och där dog han.

Jojakim kung i Juda

35 Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna betala den summa som farao krävde. Varje man av landets folk blev beskattad efter utvärdering. Silvret och guldet drevs in från dem för att sedan utbetalas till farao Neko.

36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung. Han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Sebida, dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt