KAPITEL 19

Gud ödelägger Sodom och Gomorra

1 De två änglarna kom till Sodom om kvällen. Lot satt då vid Sodoms port, och när Lot såg dem reste han sig för att möta dem. Han böjde sig med ansiktet mot marken 2 och sa: ”Mina herrar, lyssna, kom med till er tjänares hus och övernatta. Där kan ni tvätta fötterna och sedan fortsätta er färd tidigt i morgon.” De svarade: ”Nej, vi blir på torget över natten.” 3 Men han bad dem så innerligt att de vek av och steg in i hans hus. Han ordnade en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt.

4 Innan de hade lagt sig omringades huset av alla Sodoms män, både unga och gamla, allt folket från varje kvarter. 5 De ropade till Lot: ”Var är männen som kom till dig i natt? För ut dem till oss, vi ska ligga med dem!”

6 Då gick Lot ut till dem i dörröppningen. Han stängde dörren efter sig 7 och sa: ”Nej, mina bröder, gör inte något så ont! 8 Lyssna nu, jag har två orörda döttrar. Låt mig föra ut dem till er så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot dessa män som fått skydd under mitt tak.”

9 Men de svarade: ”Flytta på dig!” Och de sa: ”Han kom hit som främling och nu gör han sig till domare! Nu ska vi göra mer illa mot dig än mot dem.” Och de pressade hårdhänt mot Lot och var nära att slå in dörren.

10 Då sträckte männen ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren. 11 De slog männen utanför huset med blindhet, både små och stora, så att de förgäves famlade efter dörren. 12 Sedan sa de till Lot: ”Har du andra här? Någon svärson, söner, döttrar eller någon annan i staden som tillhör dig? För dem bort härifrån, 13 för vi ska ödelägga den. Ropet härifrån har blivit så starkt inför Herren att han sänt oss hit för att ödelägga staden.”

14 Då gick Lot ut och sa till sina svärsöner, de som skulle få hans döttrar: ”Fort, ta er härifrån, för Herren tänker ödelägga staden!” Men svärsönerna trodde att han skämtade.

15 I gryningen drev änglarna på Lot och sa: ”Res dig upp och ta med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, annars går du under när staden straffas.” 16 Men Lot tvekade. Då tog männen honom, hans hustru och hans båda döttrar i handen. De förde honom bort utanför staden, för Herren var nådefull mot honom.

17 När de hade fört ut dem, sa en av männen: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.” 18 Men Lot sa till dem: ”O nej, Herre. 19 Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon. Och du har visat mig stor kärlek genom att rädda mig. Men jag kan inte fly till bergen, förödelsen hinner ifatt mig och jag skulle dö. 20 Se, staden där ligger nära att fly till, och den är liten. Snälla, låt mig skynda dit – för den är väl liten? – så att jag får leva!”

21 Han svarade: ”Lyssna, jag går dig till mötes även nu. Jag ska inte ödelägga staden du nämnt. 22 Men skynda att fly dit, för jag kan inget göra förrän du är där.” Därför kom staden att heta Soar.

23 Solen hade just gått upp över landet när Lot kom till Soar. 24 Då lät Herren svavel och eld regna ner över Sodom och Gomorra. Det kom från himlen av Herren. 25 Han ödelade dessa städer, hela slätten, alla som bodde i städerna och allt som växte på marken. 26 Men Lots hustru som gick efter honom såg sig tillbaka. Då blev hon en saltstod.

27 I gryningen gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren. 28 Han såg ner över Sodom och Gomorra och hela slättlandet. Då såg han rök stiga upp från landet, likt röken från en smältugn. 29 När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han på Abraham. Och Herren lät Lot undkomma förödelsen när han omstörtade städerna där Lot hade bott.

Lots döttrar

30 Lot lämnade Soar och bosatte sig i bergsbygden med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Så han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31 Då sa den förstfödde till den yngre: ”Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan ge oss barn, så som brukligt är överallt på jorden. 32 Kom, vi berusar vår far med vin. Sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far.” 33 Den natten berusade de sin far med vin, och den förstfödde gick in och låg med honom. Han märkte inte varken när hon lade sig eller steg upp.

34 Nästa dag sa den förstfödde till den yngre: ”Lyssna, jag låg med far i natt. Nu berusar vi honom med vin även denna natt. Därefter går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far.” 35 Så berusade de sin far även den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte varken när hon lade sig eller steg upp.

36 På det sättet blev båda Lots döttrar med barn genom sin far. 37 Den förstfödde födde en son, som hon gav namnet Moab. Han är stamfar till våra dagars moabiter. 38 Den yngre födde också en son, som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfar till våra dagars ammoniter.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt