KAPITEL 12

Riket delas

1 Rehabeam begav sig till Shekem, för hela Israel hade gått dit för att göra honom till kung. 2 Jerobeam, Nebats son, hörde det medan han ännu var i Egypten. Han hade flytt dit undan kung Salomo. Jerobeam återvände från Egypten, 3 efter att man sänt bud och kallat honom tillbaka. Då kom Jerobeam med Israels hela församling och sa till Rehabeam: 4 ”Din far lade ett tungt ok på oss. Men lätta du nu det hårda arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så ska vi tjäna dig.” 5 Han svarade: ”Gå, och kom tillbaka till mig om tre dagar.” Och folket gick.

6 Kung Rehabeam rådgjorde med de äldste som stått i tjänst hos hans far Salomo medan han levde. Han frågade: ”Vad råder ni mig att svara detta folk?” 7 De svarade: ”Om du i dag vill bli detta folks tjänare och tjäna dem, om du ger dem vänliga svar, då kommer de att bli dina tjänare för alltid.”

8 Men Rehabeam förkastade rådet från de äldste. Han rådgjorde istället med de unga män som växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. 9 Han frågade dem: ”Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som bett mig att lätta det ok som min far lagt på dem?” 10 De unga männen som växt upp med honom svarade: ”Säg så här till detta folk som sagt att din far gjorde deras ok tungt och som vill att du ska lätta på det. Svara så här: Min lem är grövre än min fars midja. 11 Och nu, min far lade ett tungt ok på er, men jag ska göra ert ok ännu tyngre! Min far tuktade er med piska, men jag ska tukta er med skorpioner!”

12 Den tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade sagt: ”Kom tillbaka till mig om tre dagar.” 13 Då gav kungen folket ett hårt svar. Han förkastade rådet från de äldste. 14 Han följde de unga männens råd och sa: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska göra ert ok ännu tyngre! Min far tuktade er med piska, men jag ska tukta er med skorpioner!” 15 Kungen lyssnade alltså inte till folket. Det som hände var från Herren, för att det ord skulle uppfyllas som Herren hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.

16 När hela Israel förstod att kungen inte ville lyssna på dem, svarade folket honom:

”Vad har vi för del i David?

Vi har ingen arvslott i Jishajs son.

Hem till dina tält, Israel!

Se nu efter ditt eget hus, David!”

Därefter gick Israel hem igen. 17 Men Rehabeam regerade över de Israels söner som bodde i Judas städer.

18 Sedan sände Kung Rehabeam ut Adoram, som var ansvarig för tvångsarbetena. Men hela Israel stenade honom till döds. Kung Rehabeam däremot rusade upp i sin vagn och flydde till Jerusalem. 19 Så revolterade Israel mot Davids hus. Och så är det än i dag.

Jerobeam kung i Israel

20 Hela Israel fick höra att Jerobeam hade återvänt. Då sände de bud och kallade honom till folkförsamlingen. Där gjorde de honom till kung i hela Israel. Bara Judas stam höll fast vid Judas hus.

21 När Rehabeam kom till Jerusalem mobiliserade han hela Judas hus och Benjamins stam, 180000 utvalda krigsmän. De skulle strida mot Israels hus och återupprätta kungadömet åt Salomos son Rehabeam. 22 Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja: 23 ”Säg till Rehabeam, Salomos son, kung av Juda, och till hela Judas hus och Benjamin och folket i övrigt: 24 Så säger Herren: Dra inte upp för att strida mot era bröder, Israels söner. Varje man ska återvända hem, för det som hänt är från mig.” De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick, så som Herren hade sagt.

Jerobeams avguderi

25 Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han iväg och befäste Penuel. 26 Jerobeam tänkte: ”Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 Om folket börjar gå upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra kommer de åter att bli lojala till sin herre Rehabeam, Judas kung. Och då dödar de mig och återvänder till Rehabeam, Judas kung.”

28 Efter att kungen hållit råd lät han göra två guldkalvar och sa till folket: ”Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, Israel, här är dina gudar som förde dig upp från Egypten!” 29 Han placerade den ena i Betel och den andra i Dan. 30 Detta ledde till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram inför ena guldkalven. 31 Han byggde också helgedomar på höjder och utsåg vilka som helst till präster, män som inte var av Levis söner.

32 Jerobeam instiftade på femtonde dagen i åttonde månaden en högtid, som den i Juda. Han gick då upp till altaret i Betel för att offra åt de kalvar som han låtit göra. Och de präster han utsett på höjderna lät han tjänstgöra i Betel. 33 Så han steg upp till det altare som han hade gjort i Betel. Det var den femtonde dagen i åttonde månaden, en månad han valt efter eget huvud. Han instiftade en högtid för Israels söner och steg upp till altaret för att tända offereld.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt