KAPITEL 11

Salomos utländska hustrur förleder till avguderi

1 Kung Salomo älskade inte bara faraos dotter, utan även många andra utländska kvinnor. De var från Moab, Ammon, Edom, Sidon och hettiternas land. 2 De tillhörde folk om vilka Herren hade sagt till Israels söner: ”Ni ska inte ha umgänge med varandra, för de kommer att vända era hjärtan till deras gudar.” Salomo höll sig till dem i kärlek. 3 Han hade sjuhundra hustrur av furstlig rang och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor fick hans hjärta att avvika.

4 När Salomo blev gammal fick kvinnorna hans hjärta att avvika till andra gudar. Han höll sig inte längre helhjärtat till Jahve sin Gud, så som hans far David. 5 Salomo följde Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrighet. 6 Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han följde inte fullt ut Herren, så som hans far David. 7 Salomo byggde sedan på berget öster om Jerusalem en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas vidrighet, och en åt Molok, ammoniternas vidrighet. 8 Likadant gjorde han för alla sina utländska kvinnor. De fick tända offereld och offra åt sina gudar.

9 Herren blev vred på Salomo för att hans hjärta vänt sig ifrån Jahve, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. 10 Jahve hade gett honom denna befallning: följ inte andra gudar! Men han höll inte vad Herren befallt. 11 Därför sa Herren till Salomo: ”Eftersom du är sådan och inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag gett dig, ska jag rycka ifrån dig riket och ge det åt din tjänare. 12 Men för din far Davids skull ska jag inte göra det under din livstid. Istället ska jag rycka riket ur din sons hand. 13 Men jag ska inte rycka hela riket ifrån honom. Jag ska ge en stam åt din son för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag utvalt.”

Gud reser upp fiender

14 Herren reste upp en fiende mot Salomo. Det var edomiten Hadad som tillhörde kungaätten i Edom.

15 När David befann sig i Edom drog befälhavaren Joab upp för att begrava de stupade. Han dödade även alla män i Edom. 16 I sex månader stannade Joab och hela Israel där, tills han hade utrotat alla män i Edom. 17 Men Hadad flydde till Egypten med några edomitiska män som varit i tjänst hos hans far. Hadad var då en liten pojke.

18 De for från Midjan till Paran. Där fick de med sig några män och fortsatte till Egypten, till farao, Egyptens kung. Han gav Hadad hus, underhåll och mark. 19 Farao gillade Hadad så mycket att han gav honom till hustru sin svägerska, drottning Tapenes syster. 20 Hon födde åt Hadad sonen Genubat. Och efter att Tapenes avvant honom i faraos hus levde Genubat i faraos hus bland faraos söner.

21 Medan Hadad var i Egypten fick han höra att David gått till vila hos sina fäder och att befälhavaren Joab var död. Då sa han till farao: ”Låt mig få resa till mitt eget land.” 22 Farao frågade: ”Vad saknar du här hos mig eftersom du plötsligt vill resa hem till ditt land?” Han svarade: ”Inget, men låt mig få resa ändå.”

23 Gud reste upp ännu en fiende mot Salomo. Det var Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, kungen i Soba. 24 Efter att David slaktat sobaiter samlade Rezon folk omkring sig och blev ledare för ett rövarband. De drog till Damaskus där de slog sig ner och tog makten. 25 Rezon var Israels fiende så länge Salomo levde. Både han och Hadad vållade Israel skada. Rezon regerade över Aram och hatade Israel.

26 Jerobeam hette en av Salomos tjänare. Han var son till Nebat, en efraimit från Sereda. Hans mor hette Serua och var änka. Jerobeam gjorde uppror mot kungen, 27 och orsaken var följande: Salomo byggde på terrassen och ville täta sprickan i muren omkring sin far Davids stad. 28 Jerobeam var en driftig man. Och Salomo såg att den unge mannen var handlingskraftig, så han satte honom över allt arbete som Josefs hus skulle utföra.

29 En gång när Jerobeam lämnat Jerusalem mötte honom på vägen profeten Ahia från Shilo. Profeten bar en ny mantel, och de båda var ensamma på fältet. 30 Ahia tog den nya manteln som han hade på sig och rev den i tolv delar, 31 och sa till Jerobeam: ”Ta du tio delar, för så säger Jahve, Israels Gud: Lyssna, jag ska rycka riket ur Salomos hand och ge åt dig tio av stammarna. 32 En stam ska han få behålla för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag utvalt ur alla Israels stammar.

33 Så ska ske eftersom de övergett mig och tillbett sidoniernas gudinna Astarte, moabiternas gud Kemosh, och ammoniternas gud Milkom. De har inte gått på mina vägar, inte gjort det som är rätt i mina ögon, inte följt mina stadgar och föreskrifter, så som Salomos far David gjorde. 34 Men jag ska inte ta ifrån Salomo hela riket. Jag låter honom vara furste så länge han lever för min tjänare Davids skull, som jag utvalde. För han höll mina bud och stadgar. 35 Men jag ska ta kungadömet från Salomos son och ge de tio stammarna åt dig.

36 Jag ska ge en stam till hans son, så att min tjänare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag utvalt åt mig för att där placera mitt namn. 37 Jag tillsätter dig, du ska få regera över allt du önskar. Du ska bli kung i Israel. 38 Om du lyder alla mina befallningar, går på mina vägar, gör det som är rätt i mina ögon, och håller mina stadgar och bud, så som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och bygga åt dig ett bestående hus, så som jag byggde ett hus åt David. Jag ska ge dig Israel. 39 Jag ska därigenom förödmjuka Davids ättlingar, men inte för alltid.”

40 Salomo försökte döda Jerobeam. Men Jerobeam flydde till Egypten, till Shishak, Egyptens kung. Där förblev han till Salomos död.

Salomos död

41 Salomos verksamhet i övrigt, allt han gjorde, och hans visdom, är nedtecknat i Salomos krönika. 42 I fyrtio år regerade Salomo i Jerusalem över hela Israel. 43 Salomo gick till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt